söndag 1 februari 2009

Lite allmänt strunt kring DJs

Mina blogginlägg kommer som ni kanske redan förstått innehålla ganska mycket strunt. Saker som min fantasi dragit ut ur sin rumpa. Detta inlägg är inget undantag.

Under en väldigt intressant diskussion med Ida om dansband och vad för slags känslor som denna ganska avskyvärda genre framkallar, kom jag på en plan. En ganska diabolisk sådan. En som skulle kosta ganska mycket pengar och tid och resultera i några riktigt förvånade miner.

Planen går ut på att jag skulle utbilda mig till DJ. Eller utbilda sig kanske de inte gör, jag är inte så orienterad i ämnet men ja skulle bli DJ helt enkelt. Sedan skulle jag fixa en anställning på nån klubb som typ Lipz. Jag börjar spela vanlig hjärndöd dunkadunka-musik som kidsen gillar. Sedan helt utan förvarning sätter jag på Ole Ivars- Jag trodde änglarna fanns. Först kommer reaktionen vara "Hmm, den här låten har jag inte hört förut", detta kommer utvecklas till "Vänta nu, de här stämmer inte" och sedan till "Fyfaaaan, AAAARGHGHG, MINA ÖRON BLÖDER!!!!". Jag kommer även samtidigt på trevlig värmländska utbrista "Näähh, sluta jucka på varandra sådär nu ungdomar, foxtrot ska man dansa till denna häringa, kom igen nu, de va allt bättre förr."

Hela den här kedjan händelser kommer resultera i världshistoriens första DJ-lynchning. Jag kommer alltså att bli hängd. Av en massa blonda brats som druckit champagne. Det, mina läsare (båda två) är humor.

Förresten är det ändå på tiden att man lynchar en DJ. De är, uppenbarligen, roten till all ondska i världen. Tror ni mig inte? Följande bild är det yttersta beviset.




Hitler var inte bara en löjligt ondskefull människa, han
hade även en DJ-karriär bakom sig när han var ledare
för Nazityskland. Hans favoritlåtar lär ha varit Boten
Anna och Trink, trink brüderlein trink.

Det tar dock inte slut här, män som Moussolini och Stalin gillade också att stå och byta låt medan andra människor dansade. Därför tycker jag att man får gnälla på DJs, de är ju faktiskt morbida monster. (Observera: det mesta är inte sant).

Förövrigt anser jag att Tomas Brolin inte är tjock, bara korpulent och klämvänlig.

5 kommentarer:

  1. Om man säger så här: Jag hatar inte dansbandsmusik, men jag förstår varför folk gör det. Jag förstår dock verkligen inte folk som avgudar den.
    Bra skrivet, jag finner texten kopiöst rofyllande (ps. jag hittade på ordet). (Jag märker att du läser Gamereactor, med tanke på hur du skriver.)
    XD XD XD - dessa humbla tecken symboliserar min glädje
    Men du kunde väl ändå ha valt ett bättre exempel på dansbandsmusik, nån käck dänga från Sven Ingvars eller så...

    SvaraRadera
  2. Jag håller inte med Signaturen Anton K ( det är inte så att jag vill ha en dispyt, jag råkar bara inte dela hans åsikt), jag tycker att Ole Ivars var ett perfekt exempel och det uttrycker verkligen det romantiska och förskönande idealet inom dansbandsgenren.

    SvaraRadera
  3. Tycker ni inte att Hitler ser lite mysig ut på bilden.

    SvaraRadera
  4. Hitler ser alltid mysig ut.
    Eller vänta nu... Jag kommer inte ihåg, antingen är Hitler som är mysig eller så var det Björne... hm

    SvaraRadera
  5. Hitler kanske är mysig men ingenting jämfört med Tomas Brolin. Där har vi en kille man vill kela med!

    SvaraRadera