Ode To Complaints

Jag kom på att det kanske inte är så varierande om vi bara håller på att klaga på en massa saker här på bloggen; det är väl det enda vi gjort hittills egentligen. Så idag hade jag helt enkelt tänkt hylla något istället. Mhm, tänk positivt etc. Jag vill nämligen hylla att klaga på saker. För enda anledningen till att vi lägger ner värdefull fritid på att skriva elaka saker om en massa skit vi inte gillar, är ju att dessa saker egentligen ligger oss varmast om hjärtat. För det är tack vare de här sakerna som vi faktiskt kan få gå loss ibland. Och det är ju så evinnerligt skönt att klaga på saker, eller hur? Det är ju därför folk gör det hela tiden, klagar. Det är även därför som småsyskon finns (som även är kompatibla med ”allting är till för att jävlas”-filosofin). För visst finns det inget som går upp emot den där härliga känslan av att bara lägga över tyngden av den stora skulden för en irriterrande och ennerverande händelse på någon annan (helst oskyldig) stackares axlar? Gärna tillsammans med en lång ramsa av diverse färgstarka, bibliska, utländska, könsrelaterade eller homofobiska ord för ytterligare proklamering av oskyldighet. Eller en halv novell som förklarar precis vad som hänt och avslutas med lagom sarkastiskt ton. Men varför lägger vi så ofta locket på denna underbaraste av känslor? Ska vi behöva behärska oss för att alla andra gör såna extremtabbar som att glömma trälimstuben framme, glömma handbromsen i, eller glömma att låta bli att spilla kaffen på datorn?

Jag menar, vad tycker ansvarig utgivare, eller vem som helst som jobbat med produkten, om något som det nedan?

Underbart klockrent är det för oss andra i alla fall. Vet inte om det finns nåt internationellt översättarpris, men det är ju nästan värt att instifta ett bara för den här underbara grabbens prestation. (grabb kan f.ö. även referera till en kvinnlig individ, ungeför som engelskans 'guys'). Vem det än är så verkar personen uppenbarligen ha svårt för att bestämma sig för engelska eller svenska. Fast det är klart, det kan vara svårt att instifta något över landsgränser om man bara gör jobbet till hälften.

Nåja, det var svårt att skriva positiva saker, även om det gällde något negativt. Fast som egentligen är positivt. Precis som dopingtest. Att klaga på saker är faktiskt lite som att gå på droger, när man väl börjat är det svårt att sluta. Japp, så är det. Vi får se hur det går i nästa inlägg. Jag skulle sätta mina pengar på återfall.

PS. Denna hyllning är synonym till Niklas Wikegård eller vad den där hockeykrönikören heter. Han som klagar så kopiöst på allt och alla. DS.