Ground control? This is Ruben speaking.

Hej hej, Ruben här. Som ni kanske förstår är detta inte mitt riktiga namn. Men frukta icke, min riktiga identitet kommer antagligen snart att avslöjas. Precis som för Ralf är detta mitt första inlägg och man kan väl säga att planen är att börja från botten. Därför kommer följande inlägg mestadels bestå av skräp och kanske några korn av finfin dynga.

Att skriva om sig själv känns lite ego, och ett sådant har jag inte. Därför tänkte jag skriva om något helt annat.

Tyskland! Eller närmare bestämt tyskt livsmedel...

Va fan då för undrar ni. Mjoo, ni ska få se på ett fint exempel på en fin tysk produkt som inte kan få en att göra något annat än att bara älska tyska exportvaror.
Behold, tysk cider!



Partyknüller- om läderbögen själv får välja.

Mmm, va sa ni nu då? Såna här originella produkter, med smaklöst färgad förpackning och ett namn som mest låter som en holländsk bordell, det är sånt vi behöver i Sverige! Mer 6-liters förpackningar med apelsinsaft som smakar diskmedel. Mer wurst vars färg mest påminner om lik. Mer schnitzel som innehåller vaskrens, sköldpaddsfötter, krossat glas och nåt smet som de skrapade upp från marken i Tjernobyl. I demand German!

Men, säger ni då, det här verkar varken gott eller nyttigt. Förvisso men det finns saker som är viktigare än smak och nyttighet. En känsla, den där varma känslan du fick när du tittade på bilden, den där härliga känslan man får när man inser att det är bäst att inte veta vad de har haft i den där varmkorven du tuggar på. Den känslan är ovärderlig. Den känslan är värd att dö för. (Observera: föregånde mening var en överdrift).

För övrigt anser jag att TV-serien Andra Avenyn är lite som att bli smittad med AIDS, det är svårt, för att inte säga helt omöjligt att hitta något positivt med det. Anledningarna är många, men det kan vi ta en annan gång.

http://isgeorgewbushpresident.com/
Svaret på en viktig fråga...