Ode To Complaints

Jag kom på att det kanske inte är så varierande om vi bara håller på att klaga på en massa saker här på bloggen; det är väl det enda vi gjort hittills egentligen. Så idag hade jag helt enkelt tänkt hylla något istället. Mhm, tänk positivt etc. Jag vill nämligen hylla att klaga på saker. För enda anledningen till att vi lägger ner värdefull fritid på att skriva elaka saker om en massa skit vi inte gillar, är ju att dessa saker egentligen ligger oss varmast om hjärtat. För det är tack vare de här sakerna som vi faktiskt kan få gå loss ibland. Och det är ju så evinnerligt skönt att klaga på saker, eller hur? Det är ju därför folk gör det hela tiden, klagar. Det är även därför som småsyskon finns (som även är kompatibla med ”allting är till för att jävlas”-filosofin). För visst finns det inget som går upp emot den där härliga känslan av att bara lägga över tyngden av den stora skulden för en irriterrande och ennerverande händelse på någon annan (helst oskyldig) stackares axlar? Gärna tillsammans med en lång ramsa av diverse färgstarka, bibliska, utländska, könsrelaterade eller homofobiska ord för ytterligare proklamering av oskyldighet. Eller en halv novell som förklarar precis vad som hänt och avslutas med lagom sarkastiskt ton. Men varför lägger vi så ofta locket på denna underbaraste av känslor? Ska vi behöva behärska oss för att alla andra gör såna extremtabbar som att glömma trälimstuben framme, glömma handbromsen i, eller glömma att låta bli att spilla kaffen på datorn?

Jag menar, vad tycker ansvarig utgivare, eller vem som helst som jobbat med produkten, om något som det nedan?

Underbart klockrent är det för oss andra i alla fall. Vet inte om det finns nåt internationellt översättarpris, men det är ju nästan värt att instifta ett bara för den här underbara grabbens prestation. (grabb kan f.ö. även referera till en kvinnlig individ, ungeför som engelskans 'guys'). Vem det än är så verkar personen uppenbarligen ha svårt för att bestämma sig för engelska eller svenska. Fast det är klart, det kan vara svårt att instifta något över landsgränser om man bara gör jobbet till hälften.

Nåja, det var svårt att skriva positiva saker, även om det gällde något negativt. Fast som egentligen är positivt. Precis som dopingtest. Att klaga på saker är faktiskt lite som att gå på droger, när man väl börjat är det svårt att sluta. Japp, så är det. Vi får se hur det går i nästa inlägg. Jag skulle sätta mina pengar på återfall.

PS. Denna hyllning är synonym till Niklas Wikegård eller vad den där hockeykrönikören heter. Han som klagar så kopiöst på allt och alla. DS.

Lat morgon o sen kväll

Mm, vakna imorse typ kvart i 9 med världens huvudvärk asså. Tänkte bara typ ”amehgud måste jag till skolan idag” å sen kom ja på att det är ju lov nu, så ja lyckades släpa iväg mig till skolan ändå.

På lovet ska jag bara slappa o ta det lugnt o ta igen mig från skolan. Fast det blir nog några gymbesök också, man måste ju hålla sig i form, stay in shape liksom. förresten ska jag bort på fest sen hos Mia, hon är liksom THE schysstaste kompisen i världen o har alltid bra fester, så jag ser fram emot det!

När jag var inne i stan såg jag bara VÄRLDENS hetaste tröja liksom, skitsnygg va den asså!
Bara 899 kr, och kalsongerna gick för 299 fast om man köper hela setet blir det 999 spänn, under tusenlappen. Finns på JC vid Hötorget. Helt värt!


ja nu har jag inte så mycket mer att säga, ska snart göra mig i ordning inför festen o allt liksom. jaja, måste kila, tata, o puss på er!


P.S kommentera gärna, fast jag är ju inte ledig, så skippa flörtandet är ni snälla ;)

Dundersuck

Melodifestivalen. Suck. Jag frågade min kära mor varför hon ville titta på melodifestivalen. Hon svarade att hon var tvungen annars skulle hon ju inte kunna delta i diskussionen med arbetskamraterna på måndag. Ok, folk svälter, mänskligheten sliter varandra i stycken och vi håller på att förstöra planeten vi bor på, och hon vill inte missa en diskussion om en tävling som utser vilken mediekåt tramsmaja/tramspelle som är minst dålig. Nääää, det verkar inte orimligt. Inte alls. Jag undrar inte alls hur fan människan kunde bli den dominerande arten på jorden. Inte alls.

I Dante Alighieris bok Den Gudomliga komedin finns melodifestivalen med på ett hörn. I den fjärde kretsen i helvetet tvingas de giriga och slösaktiga att titta på melodifestivalen under resten av evigheten. Och i den nionde och nedersta kretsen tuggas Christer Björkman, Carola och Ingela "Pling" Forsman levande av Satan. Så står det iallafall i mitt exemplar. Just de bitarna är skrivna med grön kladdkrita. Lite märkligt tycker jag.



Google har fattat.

Bakläxa

Facking bakning. Den som kom på att det gick att baka måste varit en skum jävel alltså. Nån som gillade att utsätta sig själv för livsfara bland alla möjliga olika potentiella mordredskap i köket och uppfinna de mest omöjliga arbetspositioner och rörelser vars enda mening verkar vara att göra det helt omöjligt och direkt farligt för vanliga människor att laga sin egen mat. Vilket tvingade dessa stackare att äta färdiglagad mat direkt från frysdisken. Detta för att kunna spara sina slantar till en bulle i månadsslutet. Denna moder av bagare måste ha varit en riktigt pervers typ, någon som verkligen älskade att kleta in sig själv i smet och fett och allehanda olika under ursäkten att det gav andra glädje.

***

Nåja, jag kan i alla fall glädjande (?) meddela att jag trotsat kökets faror och klarat mig undan med livet i behåll, och dessutom med två sockerkakor och ett antal chokladbollar (+1 Politisk Korrekthet).

***

Om jag varit en sjuk amerikansk kommersialist hade jag genast döpt om dem till Obamabollar och lagt dem bredvid den nyligen guldfärgade Obamadildon. (Ojojoj, var kom den ifrån?)

***

Jag är väl den ende som inte har skrivit något om Branäsresan, så jag får väl göra det också, fastän det är lite mainstream. Som sagt, det var första gången jag åkte utför, och det gick ju relativt bra, tycker jag. Två mindre vurpor, inga skador, två pedobears som hejade på och jag klarade det ganska bra.

***

Fast Moez var helt klart bäst, alla kategorier. En gud på skidor, vars kommentarer satt lika rätt varje gång. Ni som inte var där missade något. Moez at his very best.

***

Jag lärde mig rätt så snabbt tyckte jag, men vid vid slutet av backen under mitt andra åk nådde jag botten, så att säga. Nån grekisk skidgud tyckte väl att det var nåt sorts hybrisbrott att försöka filma samtidigt som jag skidade mig ner för backen. Så, då jag fick erfara den hårda vägen att liftar inte är att leka med. Fast när Sarah ville se mig misslyckas hårt igen lyckades jag bemästra den konstart det faktiskt är att lifta. Fast den där guden ville väl försäkra sig om att jag inte försökte mig på nåt så idiotiskt igen, för varje gång vi kom till den brantaste delen av uppförsbacken stannade liften, och jag fick stå och frysa ansiktet av mig i en sammanlagd tid av säkert två och en halv minut. Så om du som uppfann liftar läser detta, vet då att jag hytter med näven åt ditt håll.

***

Till slut då, en bild på en skidlärare och en elev. Ni ser nog vem som är vem.

Foamy Dreams

Om detta inte blir mitt bästa inlägg någonsin, så blir det per automatik det sämsta. Ingen press alls... (fast om man blir pressad av en blogg är man lite naab)

***

Skumma drömmar. Finns det nåt sånt? Alla drömmar är ju skumma på nåt sätt, så det blir väl normalt då? Det trodde i varje fall jag innan jag smittades av Moez cepedrömmar. Då menar jag beyond cepe, helt och hållet FUBAR. I november drömde jag om normalskumma saker, som att flyga och hoppa framför tåg och liknande. Sen var jag, Moez och några fler och såg bland annat The Shining. Ni som sett den vet vad det handlar om. Ett par dagar och några snack med Moez senare och jag drömmer om att hela klassen ska övernatta på nåt skumt hotell som sedan visar sig innehålla ett riktigt monster, d.v.s. en man som mitt i natten tog på sig en gorilla-kostym och tände eld på folk för att sedan våldta dem. När vi sedan upptäckte det började han jaga oss runt i hotellet och ut på parkeringen, där det hela utvecklades till en tipspromenad-duell mot MÅG. Sånt kommer man bara inte på om man inte snackat med the Moe, det är bara så.

***

För att fortsätta på ett tidigare tema: Jag vill absolut inte veta vad Freud ansett om mitt undermedvetna.

***

Det har blivit alldeles för mycket böcker på sistone. Franska, engelska och svenska recensioner ska skrivas, och sen förväntar sig folk att man ska läsa de man fått i julklapp också. Som om jag inte hade viktigare saker för mig. Jag kanske bara prioriterar fel, men Youtube och liknande är sjukt mycket viktigare just nu. Färre bokstäver, fler videor, säger jag.

***

Här är upphovsmannen till alla äckligt skumma drömmar, här i full färd med att upphova dem.



***

Nämnde jag förresten att jag också en gång drömt att matkön blev nån sorts congadans som slutade med att Conan O'Brien kommenterade Anton Askelssons läderjacka? Waaay beyond cepe...

***

Något annat som är cepe är att göra en cover på YMCA och sjunga om Maxi. Dra ner till emm-aa- ecks-ii! Fast är jag verkligen rätt person att säga det?

***

Värmländska (!) Branäs om två dagar, underbart! Fast det blir svårt att toppa förra årets längdskidåkning med bland annat Kööhler och Kent (Ungefär här hade det varit lite roligt med en ordvits om hur det bara kommer att utför i år, men nej). Fast jag bävar ändå inför tanken på att åka förbi Grums. Inte för att det är ett dåligt ställe, för det är det ju inte (GO Sven-Ingvars!), men 15 utbristanden innehållandes ungefär "Åh vad det luktar här", "Nu är vi i Stinkestad", eller "Fyfan, alla som bor här måste vara helt blåsta", eller all of above under några få minuter är inte något drömscenario. Fast ja, än är det långt dit, minst 60 timmar. Toblerone ska köpas, kläder ska iklädas, utrustning ska utrustas etc. Det blir helt enkelt så att... Jag drar ner till M-A-X-I! (Skjut mig, snälla)

***

Och så för att avsluta dagen, och för att toppa Rubens enda bild i det föregående inlägget, tänkte jag lägga upp en lagom episk bild på Maxi-skylten.

Lite allmänt strunt kring DJs

Mina blogginlägg kommer som ni kanske redan förstått innehålla ganska mycket strunt. Saker som min fantasi dragit ut ur sin rumpa. Detta inlägg är inget undantag.

Under en väldigt intressant diskussion med Ida om dansband och vad för slags känslor som denna ganska avskyvärda genre framkallar, kom jag på en plan. En ganska diabolisk sådan. En som skulle kosta ganska mycket pengar och tid och resultera i några riktigt förvånade miner.

Planen går ut på att jag skulle utbilda mig till DJ. Eller utbilda sig kanske de inte gör, jag är inte så orienterad i ämnet men ja skulle bli DJ helt enkelt. Sedan skulle jag fixa en anställning på nån klubb som typ Lipz. Jag börjar spela vanlig hjärndöd dunkadunka-musik som kidsen gillar. Sedan helt utan förvarning sätter jag på Ole Ivars- Jag trodde änglarna fanns. Först kommer reaktionen vara "Hmm, den här låten har jag inte hört förut", detta kommer utvecklas till "Vänta nu, de här stämmer inte" och sedan till "Fyfaaaan, AAAARGHGHG, MINA ÖRON BLÖDER!!!!". Jag kommer även samtidigt på trevlig värmländska utbrista "Näähh, sluta jucka på varandra sådär nu ungdomar, foxtrot ska man dansa till denna häringa, kom igen nu, de va allt bättre förr."

Hela den här kedjan händelser kommer resultera i världshistoriens första DJ-lynchning. Jag kommer alltså att bli hängd. Av en massa blonda brats som druckit champagne. Det, mina läsare (båda två) är humor.

Förresten är det ändå på tiden att man lynchar en DJ. De är, uppenbarligen, roten till all ondska i världen. Tror ni mig inte? Följande bild är det yttersta beviset.




Hitler var inte bara en löjligt ondskefull människa, han
hade även en DJ-karriär bakom sig när han var ledare
för Nazityskland. Hans favoritlåtar lär ha varit Boten
Anna och Trink, trink brüderlein trink.

Det tar dock inte slut här, män som Moussolini och Stalin gillade också att stå och byta låt medan andra människor dansade. Därför tycker jag att man får gnälla på DJs, de är ju faktiskt morbida monster. (Observera: det mesta är inte sant).

Förövrigt anser jag att Tomas Brolin inte är tjock, bara korpulent och klämvänlig.